det är ok, jag klarar mej
tänk att ett foto kan betyda så mycket, men plötsligt... kan man riva sönder det.. eller radera en del av det, nästan som att radera en del av sitt liv.. plötsligt när man ångrar sig är det ju försent... man hittar inte den saknande biten av kortet. varför händer det i huvudtaget?? kan man inte nöja sig med det som är på kortet?? varför vill man alltid ha mer? Livets ironi? hm kanske det du...
om 30 dagar sitter jag på väg till frankrike jag längtar redan.. uhu fuuuck.. glämde.. osmart.. ska ha kräftskiva den 2e, men smartazzet här åker te estland då.. fan varför bokar jag utan att tänka?? ooooosmart.. :( jag vet.. fuckers. jaja jag som hade sett framemot det.. :/ livets ironi?? kanske det du...
ne nu går jag å säger godnatt te nemo, carola, kajsa o dej.. o mej.. ironi?? mhm kanske mitt öde ?
*tänk inte innan du öppnar käften, se om jag bryr mej*
om 30 dagar sitter jag på väg till frankrike jag längtar redan.. uhu fuuuck.. glämde.. osmart.. ska ha kräftskiva den 2e, men smartazzet här åker te estland då.. fan varför bokar jag utan att tänka?? ooooosmart.. :( jag vet.. fuckers. jaja jag som hade sett framemot det.. :/ livets ironi?? kanske det du...
ne nu går jag å säger godnatt te nemo, carola, kajsa o dej.. o mej.. ironi?? mhm kanske mitt öde ?
*tänk inte innan du öppnar käften, se om jag bryr mej*
Kommentarer
Trackback
