Ljug aldrig för en vattuman

jag blir bara så arg på honom. det är ju fan klart som fan att det är hans.. varför kan han inte förstå?? okej, jag förväntar mig inget stöd från honom längre, jag får gå igenom det själv, jag vet.. han sitter o super o jag går runt o vet det o bär på en av hans saker.. Visst, det krävs 2 för att kyssas, men det krävs inget av honom.. jag blir bara så sur. han tror han kan göra det han vill liksom..

jag har ännu mer frustrationer på min familj, min pappas EVIGA JÄVLA KÄKANDE I SAMMA FUCKING RUM SOM JAG!! den som inte har svårigheter med att höra o se andra äta utan att man själv gör det förstår ej.. det är så störande.. jag vill ju bara slå ner honom, hugga kniven i pulsådern på honom o låta honom förblöda.. så jävla jobbigt är det.. o hans eviga kommentarer vid tvn.. oj då den var kort hit o dit o fy fan. jag är bara aggresiv..

ingen förstår sig på mig, det är därför jag inte kan vara tesammans med dem.. jag klarar inte möe mer.. önskar jag hade vart liten nu eller att jag aldrig kommt te liv, för detta är inget liv för mig, visst jag har underbara männskor runt om mig, men jag klarar ju inte det eftersom det finns inget kvar att leva för.. om jag inte fixar detta "lilla" problem jag fått av alex, hur fan ska jag kunna leva någonsin? åhhh.. jag har vart nära till att gråta hela tiden. man förstår inte förrens man gått igenom det jue..

jag är sjuk o har ett problem. hur kul är det?