Ljug aldrig för en vattuman

Jag har faktiskt haft rätt, jag  har inte mått bra, jag har stressat ihjäl mej o därför sitter jag hemma igen gråtandes med världens magkatarr. Det gör verkligen svinont, men kan inte ligga på latsidan, måste plugga måste hit o måste dit. magen blir bara värre o jag proppar i mej en massa piller.. jag menar har suttit här vid datan i snat 10 min o jag klarar inte sitta mycket mer. mina händer darrar och magen gör ont. men arbeten måste skrivas! dom skriver inte sig själva! eller hur?

jag hhar sovit bättre. jag grät för att jag såg på en sorgsen film om kärlek. varför faller man så lätt bara för en känsla, varför offrar man sitt liv för just den känslan? Hur vet man att den känslan är rätt i huvudtaget?

Jag vill inte leva i ovissheten, men endå så lockar den. Jag vill inte förlora en till person jag håller nära o kär!!