Ljug aldrig för en vattuman

hello alla. hmm sitter jag igen.. jag känner mej värdelöst kass och har skuldkänslor... jag orkar inte berätta, men jaja.. vill inte till skolan, pallar fan inte.. jag klarar verkligen inte det.. I Cross my heart and hope to die.. för om livet verkligen är såhär så förtjänar jag inte ens att leva även om det finns stunder man lever för.. jag är allt för deprimerad igen...

*suck, men varför jag?* varför råkar jag alltid ut för allt? alla påhopp, lögner, falska och bråk?? varför just jag? är jag inte som alla andra, är jag en svag ensamvarg eller vaddå? visst jag är faktiskt ensamvarg, men det är endå mitt val, jag trivs så.. men endå..

har fortfarande bakfulla.. :/ knäppt.? eller?

ne nu ska jag gå och lägga mej o tänka på alla mina misslyckanden..

saknar min niclas.. jag förtjänar ingen som honom egentligen.. han är för bra för en sån som mej.. att jag aldrig kan lära mej något... jag vill inte såra honom, men vill heller inte bli sårad.. jag älskar ju honom... ärligt, det gör jag.. men endå..
hoppas vi snart flyttar tesammans.. vi pratade om det idag iaf.. men ska kolla efter billiga bostäder i kungälv tror vi... men det kommer aldrig funka med våran "budget"...

hatar mej själv...