Ljug aldrig för en vattuman

Jag Känner En Ängel Som Räddat Mitt Liv
En Ängel Som Gett Mej Mod Och
Styrka Till Att Vilja Leva
En Ängel Som Tårkat Mina Tårar
Som Fått Mina Läppar Att Le
Den Ängeln Bor Inom Mej, Den Ängeln Är Du
Du Finns I Mitt Hjärta Jag Älskar Dej..

03... kommer du ihåg?

Rmk den sanna kärleken..

hon, springer iväg i den piskande regnskuren.
han, sitter där och ser flickan springa, det känns uselt
att det skulle bli såhär. men tid för ärlighet.
tid för honom att visa att han vet vad kärlek är.
tiden tillsammans har varit himmelriket för båda,
men han blev av med det efter att ha svikit och sårat.
den enda rätta känslan att älska är borta nu, utan henne
vid sin sida hur ska han orka nu?
han, sitter kvar på bänken där dramat inträffade.
hon, springer med hög fart från den som hon kallade; sin älskade.
men borde väntat sig nåt liknande, hon är arg & ledsen samtidigt
och vill skrika men.. även hon gjorde fel, hon slog knogen i
väggen, inte bara killen utan även hon har varit otrogen.
med brodern till sin pojkvän, själen såldes.
nu går dom skilda vägar, du vet kärlek håller inte.
dom hade allt, kärlek och lycka. allt försvann, hjärtan knycklas ihop.
dom vet om att den andra är fast i ensamhet, hur kan nåt så vackert
som kärlek bli så fel?

han ser tillbaka, men blundar snabbt. och skammen är påträngande
efter de stunder han svikit vänner, flickan, händer i fickan, rysningar.
kallprat och handtag som enbart varit ytliga. händelser förtydliga,
kommentarer han fällt. som sårat andra, såklart att det känns.
så här i efterhand och han har tänkt ibland, och nu känner han att
de saker han sagt varit hemskt, och allt blir jätte svart. han älskar henne.
han ångrar sig och han vill inte vara ensam längre, tänker ofta
på deras tid, hennes hand i sin, men han får skylla sig själv nu
när lyckan vänder andra kinden till. han känner ingenting, han blir
bedövad så, men han vet att det var kärlek han blev berövad på.
han är sin egen bov och han vet det nog, och fick bevittna när
den kärleken som levde dog.

hon ser tillbaka, men blundar genast och hon känner att
utan honom, så är det tungt att leva.
hon hatar svek, hon sågar otrohet. men hon vet att hela skiten
är bådas fel. så nu går hon ner i en självförstörande deprision.
och hatar sig själv för det hon gjorde som då kändes klokt.
har vänt på ord och ljugit ett flertal gånger, fick hon chansen att
ändra på livet, skulle hon leva om det. nu segrar sorgen, hennes tårar
förföljer henne. hon ångrar att hon ens tänkt tanken att töja på gränser.
saknaden är stor, hon hatar att det tog; slut. men det är ju sånt som
händer i varje sagobok. slut, hon känner på ordet. hon älskar sin joel.
men det blev som alla vännerna trodde, hon försöker leva men det fattas
en bit, så snabbt ett liv kan gå från vacker till skit...