Ljug aldrig för en vattuman

Varför är alla falska i min krets?
Varför kan man inte bara vara ärliga mot varandra, även om det sårar ?
Jag förstår verkligen inte varför alla ska vara andra till lags genom alla lögner som senare kommer fram.
så varför ens ljuga?
När man endå vet att sanningen kommer fram?
Är det bättre att ljuga för stunden, att få bort det problemet för den dagen och ta det nån annan gång?
Då blir väl det värre?
När man drar lögner ibland för sitt egna bästa, då kan man ju acceptera det på ett sätt, men hela tiden?
Att ljuga är ju inte okej, har man aldrig lärt sig det i sina yngre år?
Så varför ljuger man?
varför hamnar man i den värld som man byggt upp utav lögner?
Varför rasar allt när sanningen kommer fram?
Jag förstår inte, varför sårar man andra?

Det brukar ju sägas att sanningen sårar mer än lögnen, men det är fel!
Först får man höra lögnen, mår sådär/bra för ett tag, men sen kommer endå sanningen fram!
Då blir man ju ledsen för att ens vän ljugit för en, man vill ju h ärliga vänner, och sen blir man ännu ledsnare för att sanningen är inte den man ville höra.
Varför accepterar vissa människor endå denna prosses?

Varför kan man inte vara ärlig från början?



Äntlingen är APU:n klar :) *suckar utav lättnad*
trodde aldrig att mitt helvete skulle få ett slut där.
Har iaf lärt mig att min passion för matlagning är bara för hemmet, inte nån annanstans där det står någon bakom en och klagar på det minsta lilla...
JAg vill inte gå klart min uutbildning, det är deras fel, men jag ska tvinga mig. Jag var nära på att hoppa av, men det är inte långt kvar till bättre tider.
JAg vill bli som min syster, jag vill resa och utforska världen, samtidigt som jag hjälper andra.


Det enda jag litar på är musiken, det ger mig det jag behöver, en bra sinnestämmning.
Vill man ha respekt måste man ju förtjäna den! . Eller? .


Det passar nog inte mig in att vara så falsk.. inte längre, måste hitta mig själv.
Ringen åkte av.
Det är över nu, men jag kommer ihåg alla stunder med dig.
de e hemskt.