Ljug aldrig för en vattuman

ser andra när någon är olycklig? när ens själ gråter och skriker på hjälp? när den personen letar efter en väg ut.. när den känner sig levande död och inte hittar sin mening?? jag tror inte att många kan se det, speciellt inte när personen sätter på sig det falska som den e van vid... vissa kanske känner igen det, men inte klarar av det, men det hade ju då varit skönt att få höra "jag vet hur du mår" för den personen.. när man tappat modet och klippan försvunnit, vart skall man då ta vägen? vad är ens riktiga uppgift? ska man bara vara som en kopieringsmaskin som gör samma sak varje dag men kanske med lite annourlunda mening? samma saker händer ju nästan varje dag, jobb, vänner, tv, data sova... samma sak nästa dag.. nya människor, samma rutiner.. ska livet inte vara mer än förutsägbara saker?

har grunnat mycket på detta och min värld har rasat.. stängt ute min syster för att hon ska åka, min pappa försvinner ur mitt minne, han är ju bara ett telefonsamtal.. min bror är... den tysta som är hemma ibland.. :/ vart är min klippa i mitt hem? var e min säkerhet? detta kan vara den utlösande faktorn till varför jag känner mig så värdelös för tillfället..

vill ju bara veta, är livet verkligen värt att leva? varför lever man eg? för att tjäna pengar som man endå spenderar på onödiga saker och sen blir pank o får jobba lite mera.. fattar inte meningen där..

någon som kan berätta hur det känns när man är lycklig?