Ljug aldrig för en vattuman

klockan tickar på, jag har ingen stans att gå.
endå fortsätter mina fötter att röra sig på den hårda asfalten.
jag snubblar ofta, skrapar upp både ben och armar.
just nu befinner jag mig i skogen, en stor mörk skog.
omringad utav träd, ser inga utvägar. d
et börjar bli kallare, jag försöker desperat hitta en väg ut.
grenarna river upp hela min kropp, rötterna får mig att falla.
än så länge är jag stark nog att komma upp igen.
men hur länge till klarar jag att resa på mig efter jag fallit?
om jag inte hittar min väg ut snart så ligger jag kvar på marken i kylan och bara känner den kalla luften smeka min kropp.
känna smärtan och stänga ögonen efter att ha känt hur vintern kommer.
att bara ligga där på marken och studera alla djur som förbereder sig inför kylan.
det låter underbart gör det inte?
men var inte så svag så du lägger dig ner, kämpa vidare.
tio meter till och där kanske utvägen finns?
tio meter till,men du orkar inte mer.
kämpa för allt du har.
kom ut ur skogen, visa att du överlevde.
klockan tickar på, du kanske ändå har någonstans att gå...